Varning för "Ett öga rött"

I dec 2007 när jag och mina söner var på semester på Tenneriffa tog min läsebok ("Snabba Cash" av Jens Lapidus) slut alldeles för fort. I jakten på ny läsning erbjöd min son mig att läsa "Ett öga rött" av Jonas Hassan Kemiri.

Intet ont anande började jag läsa boken och sedan kunde jag knappt lägga den ifrån mig under ett dygn. Sakta men säkert fick jag grepp om Rinkebysvenskan som jag hade tränat lite på i "Snabba cash".

När boken var utläst upptäckte jag till min fasa att jag både tänkte och pratade som personerna i boken. Hjälp! Mina söner hade väldigt roligt åt mig. Jag som alltid varit noga med att man skall prata begripligt och med ett varierat ordförråd.

Mitt språkliga tillstånd höll i sig i flera dagar. Det var jättejobbigt att höra sig själv tänka på bruten svenska. Nu fem månader senare har jag återgått till mitt normala språkjag.

Jag har tidigare råkat ut för att jag har lätt att ta efter omgivningens sätt att tala. Om jag umgås med östgötar så börjar mitt tal få en antydan till östgötskt uttal. Men att man kan ta efter en dialekt bara genom att läsa en bok har jag inte hört talas om.