Med barn i grundskolan, Tillbakablick nr 1

Nu till sommaren går vår yngste son ut grundskolan. För snart nio år sedan var mina kunskaper om skolan väldigt begränsade. Mina söner gick då i 1:a och 4:e klass. På den tiden trodde jag att man lugnt kunde lämna barnen i skolans vård och omsorg. Men redan i 4:e klass började problem i klassen som växte sig så stora att i 5:e klassen blev vi föräldrarna inkallade till extra föräldramöten, vi ordnade jourlistor för föräldranärvaro i klassrummet och en grupp föräldrar uppvaktade rektor upprepade gånger med begäran om extra resurser till klassen.

Trots alla insatser blev läget i klassen bara sämre. I mitten av vårterminen gick klassläraren hem mitt under en lektion och kom aldrig mer tillbaka. Efter ytterligare uppvaktningar hos rektor och krismöten med föräldrarna stod det klart att vi måste hitta en ny skola till vår äldsta son. Skolans utfästelser var inte trovärdiga. Vi sökte och hittade en friskola i grannkommunen som klarade en ingående granskning. Övergången till nya skolan blev ganska tuff pga det hårda arbete som krävdes för att ta igen alla kunskapsluckor som fanns från den gamla skolan men i slutänden blev det en mycket lyckad lösning för vår äldste son.

I den nya skolan upptäckte vi att man pratade om kunskapsmål och utvecklingssamtalet handlade om hur eleven låg till i jämförelse med målen(!!). I den gamla skolan skulle eleven värdera sin egen utveckling i de olika ämnena och sedan gav läraren sin bedömning. Alltid i relativa mått och det stämde ju väl in på en skola som använder relativ bedömning/betyg. Den gamla hederliga sållningsskolan med andra ord som skulle sålla fram dem som hade läshuvud.

Mina eftersökningar på Skolverkets hemsida visade att målstyrd bedömning hade införts i det svenska skolsystemet år 1994, dvs sex år tidigare. Jag läste Per Måhl's bok "Vad krävs nu?" om den nya skolan och upptäckte en teoretisk modell för skolan som jag verkligen kunde tycka om. Men varför hade jag inte upptäckt detta i skolans verklighet under 4-5 år?

För att få svar började jag med att begära att få en kopia av skolans lokala kursplaner, dvs kunskapsmålen i varje ämne nedbrutna till mål för en aktuell årskurs. Det jag fick ut var en oorganiserad samling odaterade/osignerade papper som mer liknade "att göra listor" i några av ämnena. För den som inte är så insatt i styrdokumentens värld har jag gjort en sammanfattning av begreppet målstyrning. (Se länken Målstyrd utbildning)

För att få bättre möjlighet att påverka skolan anmälde jag mitt intresse för att bli klassens föräldrarepresentant i Skolrådet där representanter för skolledning, personal, föräldrar och elever träffandes en gång per månad. De första frågorna som jag förde fram i skolrådet var behovet av tydligare kunskapsmål och en genomtänkt strategi för hur IT skulle användas i skolan.

Efter ett år i skolrådet fick skolan en helt ny ledning som förstod att utnyttja den positiva kraft som engagerade föräldrar tillför. Jag har fortsatt att verka som medlem i skolrådet i totalt 8 år och målet har hela tiden varit att få den den bäst möjliga skolan för min yngste son. Vi ställde honom visserligen i kö till friskolan i grannkommunen redan när han gick i 2:a klass, men målet var hela tiden att aldrig behöva lösa ut den optionen.

Så här i efterhand kan man se att frågan om kunskapsmålen har kommit en god bit på väg men är inte riktigt i hamn ännu. En IT-strategi (som jag hjälpte till och formulerade) har skolan haft nu i många år. Problemet är väl bara att man inte alltid lever upp till den.